Har slöat bort hela dagen.
Gick upp vid 9 som vanligt.
Att jag aldrig kan få sova.
Spelar ingen roll om jag går
och läger mig kl 10 eller kl 1 på natten.
Vaknar mekaniskt allt runt 8-9 på morgonen.
Är avendsjuk på alla som ligger och sover fram
till kl 12 på dagen det låter så skönt.
Har vaknar flera gåner inatt med som vanligt.
Börjar undra om jag inte har några sömproblem kanske.
Men har mycket att tänka på just nu kan vara det.
Något jag saknar är att kunna åka ut till
min farmor och få en kram.
Älskar min farmor nått enormt.
Saknar alla stunder med henne.
Tänker mest på min mormor idag.
Är lessen för jag inte ägnat lika mycket tid
med henne fått samma band med henne
som med min farmor.
Men kan ju bero på att dom bor några mil härifrån
runt så där 10 mil. Det är inget man åker varje dag.
Men är glad att jag fick tillbringa mycket av min
tid hos dom när jag var mindre.
Blev rädd igår när jag såg min lilla mormor i
sjukhusbädden.
Det var inte min mormor.
Hon var så grå ynklig och ingen livglöd.
Min mormor brukar alltid vara glad
och ha livsgldje som hon sprider om kring sig.
Kan inte fatta att jag kommer att förlåra en
sån underbar person från mitt liv.
Kan någon förklara för mig hur man hantera nått sånt här?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar