så trött

e så trött på att inte kunna äta nått
har tvingat i mig mat.
tror allt beror på att ja inte mår bra.

Förut när jag gick från vardagsrumet ut
till köket titta på platsen där han jämt
låg i sin korg, blev tårögd saknaden är
så stor, Och varje gång jag går förbi bänken
i tvättsugan där han jämt satt och kolla
ut genom fönstret jag brukade jämt stana och
mysa med honom. Eller som när jag kom hem
och han stog med tassarna mott fönstret på dörren
och vänta på en. Nu rinner tårarna klarar inte av att
tänka på honom det gör för ont.
Har inte berättat det för många för jag orkar inte
prata om det, Men för ca 1 månad sen avlivades Ludde
våran hund orkar inte berätta varför det är för jobbigt.
Och konsekvenserna av detta är att ja pratar inte med
min farmor eller farfar längre, Jag klrar knappt av att
se andra hundar och ändast tanken på att pappa bestälde
en ny hund när Ludde fortfarande levde och han visste
att han skulle avlivas gör mej så ont. Kommer inte klara av
att ha en hund här hemma längre. Farmor och farfars hund var här
i fredas för att farfar låg på sjukhuset. När ja va ensam med honom
föll tårarna och jag klara inte änns av att titta på honom.
När farmor skulle hämta honom gömde jag mej på mitt
rum och som tur var märkte hon inte att jag var hemma,
orkar inte träffa dom än. Allt är så jobbigt och komplicerat
därför är jag så arg och det blir bara värre för jag
kan knappt gråta. Grät inte när ja kom och märkte att han
var borta utan stängde bara in mej på mitt rum.
Grät ändast efter vi vart hos farmor och pratat massa
och pappa tog beslutet grät och skrek i felra timmar
till och med min pappa grät och krama mej men inget hjälpte.
dagen efter låg jag i sängen hella dagen och sa inget åt inget,
bara sov och låg och stirra.

nu kanske ni förtår varför jag mår dåligt
och det händer alltid nått just nu som
gör allt värre försöker inte bry mig
men all jävla skit sätter sina spår.
Vet inte hur mkt skit jag orkar.